En evighetsmaskin och bakad potatis

Dessa godiskakor ser så otroligt läckra ut.




Om vi inte ätit dem från vårt dignande frukostbord, hade vi fallit offer för att köpa dem. De var inte så läckra som de såg ut.




Vid utgrävning vid sultanpalatset, hittade man ett otroligt vackert mosaikgolv som var jättestort från 500-talet. Denna mosaikbild fanns på Mosaikmuseet. Färgerna hade bleknat.




En evighetsmaskin har jag alltid drömt om. Elisabeth undrade, när jag kom till hotellet, om den gick? Konstigt nog gjorde den inte det. Den fanns på Islamska vetenskaps och teknikhistoriska museet.




Där fanns också en modell av den här kvarnbåten som var vida spridd i den Islamska världen.




Sen var det dags att bege sig till Sjöhistoriska museet. För att komma dit var det enklast att först ta en färja till Uskudar på den asiatiska sidan av Bosporen, och sen ytterligare en till Besiktas.




När jag kommit dit var museet stängt för renovering, det ser mer ut dom en nybyggnation.




Dagen var inte förstörd, för min jobbarkompis Resit som är kurd har sagt att jag måste äta potatis i Ortaköy. Jag tänkte ta strandvägen dit, men det låg en massa palats i vägen.




Här är min bakade potatis. Innanmätet var mosat med ost och så fick man välja vad man ville ha i.




Alla åt bakad potatis här.




Kvällen avslutade vi på en uterestaurang, där det spelades turkisk livemusik med dansframträdande. Dansaren snurrade till musiken så långkjolen stod ut så här i ungefär 7 minuter. Detta gjorde han till Allahs ära. Han upprepade den här rotationen två musikstycken till. Jag brukar älska att snurra när jag dansar, men det här var någonting in i hästväg!