Armen i gips efter båtbensfraktur. Patient slog ner min kollega och sen mig. Det kan vara en utsatt arbetssituation inom psykiatriska vården. Jag har varit förskonad tidigare. Det kunde gått mer illa. Jag som är så beroende av mina armar. Var så sugen på slalom och tränar många kvällar i veckan. Jag kan ju sköta fjärrkontrollen. Även om jag älskar TV, så är det inget drömläge. De psykiska konsekvenserna kan leda till rädsla på jobbet på jouren. Glasögonen är justerade. Släkt o vänner och arbetskamrater är så rara. Nu fick jag just blommor från cheferna. Undrar om jag får någon ersättning för all tid av livet jag förlorar?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar